Helvetet tur och retur

Finns helvetet på jorden?
Det finns mängder av definitioner på detta helvete då varje människa är unik och har olika uppfattningar på vad som är tufft och jobbigt i livet. Hade någon frågat mig i tioårsåldern hade jag mest troligt svarat något i stil med:
– Att inte kunna springa runt och leka, busa och idrotta med andra
– Att inte kunna se på tv, lyssna på musik eller spela dator och tv-spel
– Att inte kunna äta godis, dricka läsk eller andra sötsaker

I tioårsåldern var jag fortfarande ett barn och sakerna ovan kändes då som viktiga. Jag hade diagnostiserats med astma och allergier och de hälsoproblem som började uppkomma kopplades samman med dessa diagnoser.

Flyttar vi fram tiden tio år så skulle nog mitt tjugoåriga jag ha sagt att helvetet på jorden måste vara:
– Att inte kunna fortsätta leva det liv jag vill leva
– Att bli allvarligt sjuk utan att sjukvården kan hjälpa
– Att inte kunna äta och dricka det man gillar mest

Under denna period befann jag mig i gränslandet mellan att vara barn och vuxen, jag försökte hitta mig själv och utveckla mitt sociala liv. Tyvärr innebar detta även massa alkohol, fester och skräpmat som försämrade min hälsa ytterligare då flertalet nya symtom började visa sig.

Snabbspolar vi framåt igen, till när jag är i trettioårsåldern, så hade jag nog definierat helvetet som:
-Att känna att man inte orkar och räcker till som man, pojkvän och far
-Att inte kunna jobba med det man helst av allt vill fortsätta jobba med
-Att alltid vara trött och nedstämd och aldrig känna sig pigg, utvilad och riktigt glad

Här insåg jag att något var fel, alla dessa hälsoproblem som uppkom och gradvis förvärrades kunde inte enbart bero på min astma och allergier. Symtomen hade nu börjat påverka min vardag så kraftigt att jag var tvungen att ta saken i egna händer – att försöka förstå vad som gjorde att jag bara blev sämre och tröttare.

Människan är en fantastisk varelse och kan anpassa sig till det mesta. De sista åren innan min riktiga krasch så levde jag i dessa helveten, och tyckte ändå att jag hade ett rätt bra liv. Detta mycket beroende på nästan optimala yttre förutsättningar såsom en helt fantastisk familj, förstående släkt och stöttande vänner. Men kraschen ändrade allt – från att ha haft framtidstro och mer energi än på länge, till tomhet, mörker och mera mörker. Alla mina tidigare symtom förvärrades, jag hade bara energi till att sova och äta och jag tappade all lust att leva. Denna period är och kommer alltid att vara min definition av helvetet på jorden.

Jag skriver inte detta för att någon skall tycka synd om mig, då det finns många människor som har det mycket värre. Däremot är denna blogg en del av min rehabilitering och resa tillbaka till livet. Jag har varit i mitt personliga helvete och vänt då jag varje dag ser framsteg. Ibland har jag sämre dagar och då kan jag förhoppningsvis läsa dessa inlägg och påminna mig om att det faktiskt går framåt, även om det känns tyngre vissa dagar. Då större delen av detta inlägg kändes rätt tungt att skriva så kände jag att jag ville ha en riktigt positiv bild med – då passar det perfekt med en bild från helgens fantastiska påskfirande. Det är nu några månader sedan det började vända uppåt och livet börjar återkomma. Resan tillbaka till livet är en långsam och tuff kamp men jag är fullständigt övertygad om att jag kommer att fixa detta och kunna leva det liv jag vill leva. För kom ihåg; ge aldrig upp för det finns alltid hopp:)