Statusuppdatering #1 – The final countdown

Jag har nu varit hemma i kalla Norrland i ett antal veckor efter min drömresa till Thailand. Mina tre veckor på Conscious Living Resort i Chiang Mai var helt fantastiska och om jag under fjolåret fick uppleva helvetet så var nog detta väldigt nära himmelriket. Där kunde jag under denna tid enbart fokusera på mig själv och det ”program” jag följer som är en viktig del av min rehabilitering, Näringsbalansering. Jag kommer att skriva framtida inlägg om detta fantastiska ställe, då jag hoppas att fler hittar dit och får uppleva detta paradis på jorden, och det gäller även Näringsbalansering. Jag kommer varva statusuppdateringar som denna, där jag berättar om hur jag mår, vad jag gör och de framsteg jag ser, med mer ämnesfokuserade inlägg om sådant jag lärt mig och upplevt under min tioåriga hälsoresa.

Dessa veckor efter Thailand har överlag varit positiva – då jag har haft mer energi och många av mina symtom, såsom elöverkänsligheten, har förbättrats. Jag har också en framtidstro som jag inte har haft på länge och känner en ännu större övertygelse att jag är på rätt väg. I Thailand fick jag massor av tips på hur jag kan variera min kost och även goda saker att unna mig med, utan att det blir för onyttigt. Jag har återigen börjat med kraniosakral terapi som är en av de behandlingar som har fungerat absolut bäst på mig. Tyvärr har jag även åkt på en del bakslag, ett par mindre då kroppen reagerat på starka kemikalier i omgivningen, och ett gigantiskt – nämligen att mitt livs största misslyckande numera är ett faktum. Jag och min (ex)fru skrev på skilsmässopapperna i veckan och det kändes fruktansvärt tufft. Första känslan var bara total uppgivenhet – min kropp har tagit min karriär, mitt boende, mitt sociala liv, mina fritidsintressen, och nu även mitt äktenskap – följt av känslan att det här är det enda rätta för alla inblandade. En del av mig kan känna vrede över att någon som man delat så stor del av livet med ”överger” en då det är som kämpigast, samtidigt som jag förstår och känner att detta är det bästa för oss båda då detta är en kamp jag måste slutföra själv. Hon är en fantastisk människa och en av de största förebilder jag har i livet – med sin egen resa att göra.

Även om min vändning kom redan i slutet av förra året så känns det som om resan mot det liv jag vill leva börjar nu. Så vändningen har kommit, resan tillbaka har påbörjats och nedräkningen mot det liv jag vill leva har startat. Utöver att nu vara nyskild så kommer jag även att börja arbetsträna på en lokal matvaruaffär i veckan. Och då jag överlevde fjolåret, även fast jag fortfarande är bräcklig, så känner jag en oerhörd inre styrka och att inget som livet kastar mot mig kommer kunna knäcka mig.

Nu kör vi!