Elöverkänslighet – att vara överkänslig mot livet

När jag i unga år först fick höra talas om elöverkänslighet, eller elallergi som man sa då, så skrattade jag och tänkte direkt på tvångströja och isoleringscell. Jag var ju själv pälsdjursallergiker men att vara allergisk mot el, som finns överallt, måste ju bara vara en psykisk åkomma. Tjugo år senare satt jag själv framför datorn och insåg att alla mina hälsoproblem förvärrades framför elektriska apparater – jag hade blivit elöverkänslig – och mitt liv förändrades för alltid.

Första tiden kännetecknades av förnekelse. TV, film, musik, dator och tekniska prylar hade varit ett av mina absolut största intressen under hela livet och att välja bort dessa var inget jag kunde eller ville göra – tyvärr ville min kropp annorlunda. Min hälsa blev gradvis sämre och förnekelsen byttes till panik; är mitt liv slut nu, kommer jag aldrig att kunna sitta framför en dator och väntar mig ett liv ensam i en stuga i skogen? Alla som kommit till insikten att dom är elöverkänsliga håller nog med om att det är en traumatisk upplevelse – och tyvärr början på ett liv som man skulle göra allt för att slippa. Hos mig var det just denna känsla som snabbt tog överhanden då paniken lagt sig – jag skulle göra allt för att förstå varför min kropp reagerade så här och aldrig ge upp förrän jag återhämtat mig.

Så vad har jag då lärt mig om elöverkänslighet och min kropp under denna tio år långa hälsoresa. De tråkiga nyheterna är att det inte finns någon mirakelmedicin eller snabblösning på problemen. De goda nyheterna är att elöverkänslighet går att övervinna och man kan göra en mängd åtgärder för att förbättra och förenkla ens vardagliga liv. För mig är inte elöverkänsligheten själva orsaken till mina hälsoproblem, utan ett symtom – kanske det allra jobbigaste. Då folk frågar mig om min livssituation brukar jag säga att jag har utsatt min kropp för mer stress än den tål under en för lång tid, den är helt enkelt utbränd, så att jag utvecklat massor av symtom och överkänsligheter. Detta stämmer också överens med de flesta andra elöverkänsliga jag träffat. I ovanliga fall kan en kortare, intensiv period med exponering av elektromagnetiska fält och frekvenser (EMF), eller annan stress, framtvinga elöverkänslighet – men enligt mig finns då redan en massa obalanser i kroppen sedan tidigare. Vad som gör att vissa personer utvecklar elöverkänslighet varierar då vi alla är olika. Saker som påverkar kan vara sämre genetiska förutsättningar – lägre energinivå, sämre stresshantering, överkänsligt nervsystem och försämrad avgiftning – och tungmetallöverskott och näringsbrister, då gifter kan överföras från moder till foster i livmodern. I mitt fall var det nog en kombination av orsakerna ovan tillsammans med långvarig exponering av EMF. Kännetecken för oss elöverkänsliga är en stressad kropp i obalans med stora näringsbrister samt försvagat immunförsvar och avgiftning som gjort att man samlat på sig gifter och tungmetaller. Kopplingen till just tungmetaller fann jag snabbt, där främst koppar och kvicksilver kan bidra till att ens kropp blir en vandrande antenn och därmed reagera kraftigt på EMF. Dessa två metaller är goda elektriska ledare och finns ett överskott av dessa så är det självklart att det påverkar kroppen negativt – kroppen är ju uppbyggd av celler där många kommunicerar med hjälp av elektriska impulser.

I början fokuserade jag på att avgifta kroppens lagrade kvicksilver, med varierande resultat, för att sedan inse att det nog var koppar, som ger likartade symtom, som var det stora problemet – då den första hårmineralanalysen visade på väldigt höga kopparnivåer. Koppar är en mineral som kroppen behöver, men ett överskott kan ge mängder av obehagliga symtom – både fysiska och psykiska. När jag sedan upptäckte Näringsbalansering förstod jag att man inte bara kan fokusera på enskilda mineraler och tungmetaller, utan istället balansera och stärka kroppen så att den kan hela sig själv – och därmed försvinner orsakerna till problemen och symtomen. Som vid alla sjukdomar finns även en mental komponent – som kan göra elöverkänsligheten värre. Därför är det viktigt att inte bara fokusera på det fysiska utan även det mentala – och Näringsbalansering hjälper även här. Min elöverkänslighet gör att jag är känslig för elektriska apparater såsom TV, dator och CD-spelare men där jag klarar av mobilstrålning och trådlösa nätverk bättre. Det finns olika EMF och vad man reagerar kraftigast på är individuellt från person till person – oftast är det de frekvenser som framtvingat elöverkänsligheten. I mitt fall har jag sedan barnsben spenderat mängder av tid framför just TV, dator och CD-spelare och hade ofta på apparaterna när jag skulle sova.

Enligt mig är alla människor elkänsliga, då EMF påverkar alla negativt – mer eller mindre. Vissa, som jag, har oturen att även bli elöverkänsliga och påverkas då ännu mer – både fysiskt och psykiskt. Andelen elöverkänsliga ökar hela tiden och det finns även många som ännu inte insett att det är just EMF dom reagerar negativt på. Tyvärr är det nog detta som måste ske – att tillräckligt många blir överkänsliga för att samhället inte längre ska kunna blunda för farorna. Livet för en elöverkänslig i dagens samhälle är inte lätt, då snart allt runtomkring oss skall vara uppkopplat och kommunicera med varandra. Men tack vare Näringsbalansering och de åtgärder jag gjort i mitt liv så ser jag med tillförsikt på framtiden och ett framtida liv utan de stora begränsningar jag har idag.