När jag växte upp så var ordet stress nog inget som jag kom i kontakt med förrän högstadieåldern – och det tog nog ytterligare ett par år innan jag förstod dess innebörd. Att människor också kunde bli utbrända, eller ”gå in i väggen”, av för mycket stress insåg jag nog inte förrän tio år senare då min faster gjorde just detta.
I dagens samhälle där vi kontinuerligt bombarderas av stress, både yttre och inre, har utbrändhet – eller utmattningsdepression som den kliniska diagnosen heter – blivit en epidemi som skördar mängder med offer. Alla känner vi någon eller några som upplevt detta och vars liv aldrig blir detsamma igen. Det mest tragiska är att man numera knappt reagerar när man hör om andra människor som blivit utbrända, eftersom det är så vanligt. Det är en hemsk situation att hamna i, både fysiskt och psykiskt, och det tar ofta en väldigt lång tid att komma tillbaka till ett fungerande liv igen. För de flesta blir livet sig aldrig likt igen.
När en kropp utsätts för stress reagerar den genom att aktivera den sympatiska delen av det autonoma nervsystemet. Kroppens nivåer av hormonerna aldosteron och adrenalin höjs, vid långvarig stress även kortisol, och blodtryck samt blodsocker ökar. Detta ger kroppen förutsättningar att klara av denna stress, för att sedan få slappna av och kunna återhämta sig. Men blir den totala stressen för hög, eller får pågå under tillräckligt lång tid, så orkar inte kroppen generera tillräckligt med energi för att reagera som den ska. Kroppen blir då än mer stresskänslig och har hamnat i den negativa stresspiralen. Om detta får pågå tillräckligt länge så har kroppen tillslut bara energi till de absolut nödvändigaste funktionerna och organen – kroppen är helt enkelt utbränd. Symtomen vid utbrändhet varierar kraftigt mellan olika individer och hur länge kroppen befunnit sig i den negativa stresspiralen. Den gemensamma nämnaren är alltid en kropp med för låg energinivå och en trötthet som inte försvinner genom semester, vila eller sömn. Då det mesta i kroppen kräver energi, allt från rörelse till tankeverksamhet, för att fungera optimalt så påverkas den därmed både fysiskt och psykiskt vid utbrändhet. Vanliga symtom förutom trötthet är: nedstämdhet och ångest, stress- och infektionskänslighet, mag- och tarmproblem, dålig sömn och många fler. Lyckas man uppmärksamma kroppens varningssignaler i tid så kan en kortare periods återhämtning förbättra situationen avsevärt. Är kroppen däremot rejält utbränd och utmattad så behövs oftast stora förändringar i sin livssituation för att ens kunna lea ett någorlunda ”normalt” liv. Kroniskt trötthetssyndrom (CFS/ME) är enligt mig en extrem form av utbrändhet med stora obalanser och mycket långsam oxidation (metabolism) där oftast en eller flera större infektioner kräver större delen av kroppens energi – med resultatet att det blir minimalt med energi över till kroppens funktioner och organ.
En utbränd kropp kännetecknas av låga Natrium- och Kaliumnivåer, tillsammans med höga nivåer av Kalcium och Magnesium, på en hårmineralanalys – det vill säga en kropp i långsam oxidation och låg energinivå med underpresterande endokrina organ (sköldkörtel och binjurar). Om stressen varit hög under lång tid kan det visa sig genom att tre, ibland alla fyra, av ovan nämnda mineraler är lägre än optimalt. Detta innebär en mer långt gången form av utbrändhet, extremt låg energinivå och därmed mycket svårare att åtgärda. För att lyckas vända denna utveckling måste all sorts stress minimeras, intaget av de näringsämnen som kroppen behöver ökas och kroppens förmåga att avgifta det den inte behöver förbättras. Näringsbalansering är en utmärkt väg för att återhämta sig från utbrändhet. Det är dock ingen snabb lösning och det kräver oftast ganska stora förändringar i livet. Att uppleva och ta sig igenom en utbrändhet behöver däremot inte bara vara något negativt då många av de förändringar man tvingas till är positiva och man ändrar ofta inställning till livet – vad är det som är viktigt för mig och hur prioriterar jag framöver.
Med ökad förståelse för min kropp och dess signaler så inser jag nu att jag nog var rejält utbränd redan i 15-årsåldern, då många av mina symtom hade börjat visa sig. Sjukvården skyllde alla mina symtom och hälsoproblem på min astma och allergier och ordinerade ännu mer mediciner, så det dröjde ända tills jag fyllde 30 som jag förstod att något var fel och drog i handbromsen. Ända sedan jag gjorde min första hårmineralanalys för fem år sedan så har jag haft för låga nivåer av tre mineraler, så kallad ”three lows”, där endast Kalcium varit förhöjt. Periodvis har jag varit sängliggande och inte orkat med någonting förutom att försöka överleva och skulle nog ha kunnat få diagnosen kroniskt trötthetssyndrom då. Mina värden har dock sakta men säkert förbättrats och jag går mot en mer balanserad oxidation, med mindre symtom, ökad energi och välmående som följd.
Hell and Back again 