Två av mina största utmaningar – och jobbigaste symtom – under min hälsoresa har varit mitt låga blodsocker och min dåliga sömn. Efter att ha kämpat mot dessa under många år så trodde och hoppades jag att jag kommit över det värsta, men livet vill tyvärr inte alltid detsamma som mig.
Ända sedan barnsben så har jag sovit väldigt ytligt, vaknat lätt och aldrig känt mig riktigt utvilad då jag vaknat på morgonen. När min kropp även fick svårt att hålla uppe en jämn blodsockernivå – med stora blodsockerfall som följd (hypoglykemi) – så blev sömnen ännu sämre. Men tack vare allt jag lärt mig om hur min kropp fungerar och de förändringar (speciellt kosten) jag gjort under den senaste tiden så har dessa symtom blivit bättre än på mycket länge, vilket innebär att sömnen också har fungerat bra. Tyvärr har symtomen nu återkommit – och den dagliga kampen fortsätter.
När jag mådde som sämst under förra året så kom jag till en punkt där jag var beredd att prova allting för att få till en förändring. Även fast jag under de sista tio åren – efter det att jag insåg att sjukvården varken kan eller vill bota grundorsakerna till sjukdom och ohälsa – varit helt emot de syntetiska mediciner de föreslagit, så valde jag att börja med en antidepressiv medicin. Det var en av de ”snällare” varianterna och den lägsta rekommenderade dosen, och på något sätt så försökte jag väl intala mig att medicinen inte skulle skapa så stora obalanser. Kortsiktigt så hjälpte den mig nog genom att ge mig lite extra energi att kravla mig upp från de djupaste hålen så jag orkade ta tag i de verkligt viktiga delarna – såsom kosten och livsstilen. När jag nu för någon månad sedan började trappa ner för att sedan sluta med den helt så kom dessa symtom tillbaka – med en rejäl käftsmäll! Efter lite googlande så insåg jag snabbt att medicinen även höjt mitt blodsocker, och kroppen och inte minst dess hormoner hade anpassat sig till denna situation. När jag sedan slutade med medicinen så sjönk blodsockret som en sten och jag behövde äta var tredje timme för att hålla det på en jämn nivå. Det har blivit bättre de senaste veckorna och jag vet att kroppen kommer att hitta sin balans, men det är så jobbigt att behöva gå igenom detta igen. (OBS: Trappa ALDRIG ner eller försök sluta med antidepressiv medicin på egen hand, rådfråga ALLTID din läkare)
Förutom detta bakslag så har det hänt mycket annat positivt. Jag har utökat min arbetsträning, där jag nu även står och demonstrerar produkter – som jag själv använder – för kunderna. Sedan så har jag även börjat studera igen, en distanskurs till Licenserad Livsstilsrådgivare. Detta känns så jäkla roligt – på ren svenska – och det finns inte längre några tvivel om att det är inom kost, hälsa och livsstil som min framtida karriär ligger. Intresset för denna blogg har även fortsatt att öka, då antalet besökare passerade 500 för några dagar sedan. Jag skriver ju denna blogg främst för mig själv och min bearbetning av min livssituation, men om den även kan hjälpa någon annan så är det ju fantastiskt. Det känns roligt att folk uppskattar det jag skriver även fast det är trist att fler och fler upplever liknande symtom och livskriser som mig. Det är som sagt inget jag önskar min värsta fiende att behöva gå igenom, och känslan att känna sig så ensam – då det inte finns några enkla lösningar eller riktig hjälp att få – är kanske det allra jobbigaste.
Jag har även skickat in och fått resultatet på ännu en hårmineralanalys, se nedan. Analysen bekräftar de framsteg som jag känner att jag gjort, och de flesta nivåer och förhållanden/ration har förbättrats – inte minst min Na/K-ratio och Kopparnivå. Min Na/K-ratio ligger nu för första gången över 2.5 och Kopparnivån har i princip halverats till 7 – mycket tack vare att jag slutat med Zinktillskott. Detta har även gjort att många av mina symtom kopplade till min Kopparobalans har minskat – inte minst ångesten och candidan. Julafton har ju också hunnit passera och jag spenderade den hos min ex-fru och käre son. Även fast det stundtals kändes konstigt, annorlunda och även jobbigt – efter så många år tillsammans – så är jag så glad av vi kan ha den fina relation som vi ändå har. Det blev tillslut en riktigt trevlig jul som inte minst vår son uppskattade.
Avslutningsvis så vill jag bara säga att den positiva känsla jag upplevt ibland, att känna att man klarar av att vara en bra far, blir starkare och starkare. Senaste gången min son var här så orkade jag med att vara den pappa jag vill kunna vara under större delen av tiden vi var tillsammans – vilket är en helt underbar känsla. Så när jag nu tänker tillbaka på det år som gått så har det hänt så otroligt mycket, och jag ser med tillförsikt fram emot det år som kommer.
Gott nytt år!
Hell and Back again 