Vi lever i ett land där vi betalar den högsta skatten i världen och detta har bidragit till att vi haft en sjukvård och sjukförsäkring i världsklass – tyvärr är det bara att konstatera att så inte är fallet längre. Som sjuk idag räcker det inte med att behöva kämpa mot sin egen kropp, utan lika mycket energi går åt i kampen mot sjukvården, Arbetsförmedlingen och inte minst Försäkringskassan. Stundtals så känner man sig så otroligt ensam – som om man står själv i striden mot världen – när myndigheter och sjukvård som borde hjälpa istället bara stjälper.
Det har fortsatt hända mycket på de flesta fronter. Efter att ha arbetstränat på matvarubutiken i ett år så var vi alla inblandade överens om att det varit otroligt bra och nyttigt för mig, och att jag skulle må bra av att få fortsätta några månader till med stegrande belastning – alla utom Försäkringskassan det vill säga. Genom ett personligt möte med min handläggare på Försäkringskassan och då jag sedan skickade in ett nytt läkarintyg – där läkaren sjukskrev mig till 75% – så trodde och hoppades jag på att jag skulle kunna få fortsätta en period till. Några dagar senare damp kuvertet med beslutet ner i brevlådan, och döm av min förvåning när Försäkringskassan gjort bedömningen att jag inte ens når upp till 25% sjukskrivning och därmed utförsäkras. Det är helt sjukt att en ”medicinsk rådgivare” internt på Försäkringskassan kan gå emot både läkare och alla andra inblandade – utan att ens ha träffat mig – och göra bedömningen att jag nu skall vara tillgänglig för arbetsmarknaden och redo att söka heltidsarbete. Jag deppade ihop samma kväll men kände mest en ilska dagen efter, tillsammans med en känsla av att jag aldrig vill ha med dom att göra igen. Så allt detta har lett fram till det jag nu håller på med i sommar, och som känns helt rätt väg att gå. Parallellt med att jag slutför mina studier till Livsstilsrådgivare så kommer jag nu även att börja skriva en affärsplan och undersöka möjligheterna att starta mitt eget företag. Detta är ju en dröm som jag har haft under de senaste åren, och allt krångel den senaste tiden har gjort att jag nu bestämt mig för att köra på. Jag inser ju givetvis att det kommer att bli stressigt och kräva mycket jobb och energi, men då det verkligen är detta jag brinner för och vill göra så kommer det att ge mig så mycket mer. Det känns riktigt inspirerande och – som sagt – helt rätt.
Då det gäller hälsan så har jag nu följt mitt funktionsmedicin-progam i en dryg månad – med en anpassad kost och speciella kosttillskott. De inledande testerna vi gjorde visade på att det är en kraftig kopparobalans som är en bidragande orsak till mina hälsoproblem och symtom – men det är ännu oklart vad som orsakat/orsakar denna obalans. Enligt min terapeut så tror han att det kan bero på leverproblem eller genetiska problem med min kopparmetabolism – såsom Wilsons sjukdom. Han är otroligt kunnig och jag lär mig massor hela tiden, om hur allt hänger ihop och påverkar varandra. Det viktigaste är ju givetvis att jag känner mig starkare varje dag, och att jag nu är än mer övertygad om att jag kommer att fixa detta.
Snart är det även dags för mig att hämta min son igen för att umgås en lite längre tid nu under sommaren. Jag längtar efter honom på ett sätt som jag nog aldrig gjort tidigare – då jag mest oroade mig för honom och om jag skulle orka med att vara pappa under en veckas tid. Vi har massor av planer där vi bland annat kommer att åka färja till Finland, anordna loppis, gymma ihop och mängder av cykelutflykter. Det härligaste är ju däremot att bara vara tillsammans – han är en fantastisk människa och lär mig saker och hjälper mig utvecklas varje dag.
Jag har också bokat ännu en Stockholmsresa nu i slutet av sommaren. Jag kommer då äntligen att få se en av mina absoluta favoritartister uppträda, men kommer även att träffa massor av vänner och njuta av staden. Jag har blivit så mycket starkare bara sedan förra resan i februari, och jag upplever fler och fler dagar där jag mår bättre än vad jag någonsin gjort förut.
Life´s good!
Hell and Back again 