Framsteg, flyt, flow, formtopp, framgång – kalla det vad man vill men det rullar på bra nu och livet visar sig från sin bästa sida. En fördel med att ha haft det kämpigt är att man lär sig att uppskatta de små sakerna i livet och värdesätter sådant som man tagit för givet tidigare. Och när det väl vänder på riktigt – motvinden vänder till medvind – så är känslan helt fantastisk och livet känns bättre än kanske någonsin tidigare.
När jag nu sitter här och funderar igenom vad som hänt sedan min senaste statusuppdatering så inser jag att det är ju massor – och det mesta är positivt. De studier som jag hållit på med sedan förra året har jag nu slutfört, och jag väntar bara på att få diplom och licenser hemskickade. Den känsla jag upplevde när jag fick reda på att jag klarade sluttentan – och därmed hela utbildningen – var svårslagen. Jag har skrivit många tentor och prov samt klarat flertalet utbildningar tidigare i livet, men inget har varit i närheten av känslan jag har nu. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag parallellt med att försöka leva och överleva har klarat denna utbildning – och numera kan titulera mig stolt livsstils- och kostrådgivare.
Efter min utförsäkring från Försäkringskassan vände jag ju min sorg, rädsla och vrede till målmedvetenhet och bestämde mig för att våga ta steget att starta eget. Jag har lagt ner mycket tid i sommar på att skriva ihop en väl genomtänkt affärsplan, och efter en rad möten med Arbetsförmedlingen och inhyrda affärsrådgivare så fick jag beskedet förra veckan – jag beviljas starta-eget-bidrag samt ett visst investeringsstöd. I samma lokaler satt jag – för ett och ett halvt år sedan – i ett uppstartsmöte inför min arbetsträning, där dom frågade vad min framtida dröm eller vision var. Jag sa då att jag någon dag hoppades på att kunna starta ett eget företag och hjälpa andra precis som jag hjälper mig själv. Att jag nu sitter här och håller på att förverkliga min dröm känns overkligt, lite skrämmande men inte minst otroligt inspirerande.
En stor anledning till att jag har lyckats ta mig hit är att min hälsa har fortsatt att förbättras, och jag har blivit mycket starkare på alla plan. Jag har nu kört på i sex månader med min funktionsmedicin-terapeut från England, och upplever stora framsteg samtidigt som jag lär mig massor. Vi går nu och väntar på ett antal provsvar för att på papper få se de framsteg vi gjort sedan de första proverna vi gjorde vid uppstarten, även om jag dagligen får kroppsliga bevis på att vi gjort mycket bra. Dessa nya prover kommer även att ligga till grund för hur vi lägger upp mitt ”program” de nästa sex månaderna. Jag är fullständigt övertygad om att efter nästa period så kommer jag att vara ännu starkare då fler och fler obalanser korrigeras.
Avslutningsvis så är det ju Fars Dag idag, och jag lämnade min son förra helgen efter att han spenderat höstlovet här. Vi hittade på och hann med mängder, och dessa veckor som jag spenderar med honom är de stora bevisen på mina framsteg. Under hela veckan som vi hade tillsammans så upplevde jag i princip aldrig att det fanns tillfällen där jag inte klarade av att vara den pappa jag vill kunna vara – och den känslan är nog den bästa av dom alla.
Rock on!
Hell and Back again 