Nu har det gått nästan sex månader sedan min kära mor gick bort. Även fast hon fysiskt inte finns med oss längre så känner jag fortfarande hennes stöd och närvaro – tack vare alla fina minnen som jag bär med mig. Hon är och kommer alltid att vara ett stort stöd och inspirationskälla – i både bra och mindre bra stunder.
Jag har förmånen att bo inom gångavstånd från hennes gravplats, och jag besöker henne flera gånger i veckan. Även fast hon inte kan svara så är det skönt att prata av sig och uppdatera henne om vad som händer. Jag börjar landa i den nya vardagen där hon inte längre finns, samtidigt som det är de positiva minnena – och inte dom andra – som håller sig kvar i tankarna. Jag är så otroligt glad att jag fick leva dessa sista år så nära henne, även fast det var väldigt tufft för oss alla. Ofta gör ju tuffare tider att man kommer närmare varandra, och det var precis vad som hände i vårt fall. Jag hoppas dock att jag – eller någon av mina nära och kära – slipper gå igenom ett liknande helvete igen, men jag är samtidigt tacksam för vad den erfarenheten förde med sig.
På hälsofronten så har det varit lite upp och ner på senare tid. Med mer energi så hittar man på mer saker, vilket ibland leder till sämre dagar när man gasat för hårt. Jag har dock lärt mig så mycket om mig själv och min kropp – vad jag mår bra av, vad jag skall undvika och var min gräns går. Den största skillnaden nu är att jag inte deppar ihop mentalt när jag upplever en sämre period, utan jag vet att det kommer bli bättre bara jag äter, lever och tänker ”rätt”. Oftast tar det bara en dag eller två innan ordningen är årerställd, och dessa sämre dagar gör också att jag får en påminnelse hur bra jag egentligen mår de flesta av mina dagar. De senaste och sista testerna som jag gjort tillsammans med min terapeut från England visar att min kropp avgiftar koppar den ”vanliga vägen” (gallan). Det är ett mycket bra tecken och tyder på att jag fortsätter balansera och korrigera mina obalanser. Allt pekar ju på att det är en genetisk avvikelse i min kopparmetabolism (Wilsons sjukdom) som jag fått kämpa mot här i livet – men de förändringar jag gjort under min hälsoresa den senaste tioårsperioden har stärkt min avgiftningsförmåga och sakta men säkert minskat mitt kopparöverskott. Även fast man har problem med generna så kan man genom att äta, leva och tänka hälsosamt påverka hur dessa gener aktiveras (epigenetik). Det gör också att många av mina jobbiga symtom nu minskat – inte minst elöverkänsligheten – då en kopparobalans kan generera mängder av olika symtom.
Annars blir det hårmineralanalyser (HMA) jag kommer förlita mig på framgent, och det är ju något jag kan göra själv nu och även erbjuda andra genom mitt företag (Livsstilsbalansering). Det känns redan nu att det här kommer att bli ett perfekt komplement till mina andra tjänster, och innebär att jag kan hjälpa mina klienter på ett ännu bättre och träffsäkert sätt framöver. Utöver detta så kommer jag även få förmånen att hjälpa min gamla fotbollsklubb med kostens betydelse vid träning, match och prestation – under säsongen som nu snart startar. Personligen tror jag att det här kommer bli ett område där det finns stora möjligheter för mig att hjälpa människor, och det föder ju tanken på hur min egen karriär hade sett ut om jag själv fått lära mig mer om hur viktig kosten är vid prestation:)
Ta hand om er – rock on!
Hell and Back again 